All Fuzz

fuzz of life – trassel eller ordning i livet?

Författare: Emely (Sida 1 av 2)

Tillbaka till den personliga, digitala världen

Då var det dags att starta upp den här sidan igen. Jag har funderat en hel del på det här med att ha en plats för tankar, lite mer genomtänkta än de jag sprider i olika sociala kanaler. En sida för reflektion och mer djupgående texter om ämnen som berör mig.

Tidigare har jag alltid använt mig av kommunikation, antingen genom text eller bild, som ett sätt att slappna av eller hitta ny inspiration. Men allt som åren har gått har mina texter och bilder kommit att bli mer och mer yrkesinriktade. Jag har tappat det privata skrivandet och fotograferandet till förmån för ett otroligt roligt jobb. Men nu känner jag att det kliar i fingrarna igen och det är dags att ta denna sida ur sin långa dvala.

Jag kom fram till att jag sedan 1998 har haft en personlig hemsida. 1998, det är 17 år… 17 år är jäkligt länge. Det var precis i början när internet hade blivit folkligt. När man hängde på Aftonbladets chatt, hade ICQ installerat och hade sin första mailadress, antingen via Yahoo, Spray eller Hotmail. Och Spray, japp det var en av det häftigaste portalerna som fanns. Och just det, folk använde Altavista för att söka. Google hade ännu inte fått sitt stora genomslag.

Men det är backspegeln. Vad tänker jag skriva om här då?

Ja självklart kommer det handla om saker som berör mig. Fotboll, med fokus på Hammarby. Mat, dryck, restauranger, barer, japp även det kommer med stor sannolikhet beröras här. Böcker av många olika genrer. Katter, självklart kommer jag skriva om både mina och kanske katter i stort. Kommunikation, sociala medier mm…

Håll utkik efter mitt första nya inlägg på snart tre år

/Emely

EM är sammanfattat

I bilder och ord har jag nu försökt sammanfatta vår resa till Kiev. Se sidan EM 2012 och galleriet

Resfeber i blågula tecken

Nu bär det av. Nu ska jag äntligen få ta del av ett fotbollsmästerskap, på plats! Iklädd blå-gula färger sätter jag och Johan oss på bussen ner till Kiev tidigt på fredag morgon för minst 35 h färd. Väl framme i Kiev inrättar vi oss tillsammans med tusentals andra svenskar på Trukhaniv-ön och Camp Swedens camping.

Jag är lite osäker om jag kommer kunna skriva, eller kanske mer publicera, en reseberättelse. Men jag ska göra mitt bästa.

Hur kommer det sig egentligen att vi åker. Ja jag tror att de flesta är övertygade om att det är min älskade makes påfund… men han har gjort mig medveten om att det faktiskt, på något sätt, har varit min idé redan från början. Både att ansöka om biljetter och att bo på Camp Swedens camping. Så ni som tycker synd om mig… gör inte det. Det är helt och hållet mitt val och något jag ser fram emot enormt mycket.

Hur tror jag att det går? Jo jag tror faktiskt vi har goda chanser att tillsammans med Frankrike ta oss vidare från gruppen… men sen tar det stopp. Mitt tips är Holland-Spanien i final med Holland som segrare… eller möjligtvis Holland-Tyskland… men även då med Holland som segrare. Får se om det slår in.

Annars så ser jag mest fram emot roliga matcher, härliga människor, förhoppningsvis en spännande, trygg och vänlig stad och en härlig resa tillsammans med min älskade make.

Nu är det bara timmar kvar innan vi sätter oss i en taxi för att ta oss till bussen. Väskorna är packade, tältet framplockat, passet är med (ni som har hört min lilla historia om pass under senaste resan) och katterna har fått så många pussar att de nu springer iväg när jag ska gulla med dem.

Ta hand om er där hemma

/Em

Välkommen hem lilla Otis

Nja Otis har ju faktiskt redan bott här i över två veckor och det känns faktiskt som det är mycket längre.

Han har anpassat sig så bra och är en helt fantastisk liten kille. Otis och Curry har blivit riktiga kompisar och Curry är så stolt över sin nya lillebror. Även Izzy tycker att Otis är ett trevligt inslag i vardagen. Tjejerna däremot har väl inte riktigt förstått tjusningen med honom… men det blir bättre och bättre för varje dag som går.

Tack Ingrid och Nisse för en otroligt härlig liten grabb.

 

Snart utökar vi familjen igen

Efter att Hetfield lämnade oss i höstas har vi diskuterat fram och tillbaka om vi ska skaffa en ny liten kisse. Första tanken var nej. Nu ska vi låta flocken åldras utan att störas av något nytt litet yrväder. Men ju mer vi tänkte desto säkrare blev vi på att det faktiskt just nu var en bra tidpunkt att ta hem en ny liten familjemedlem. Debbie, som är yngst fyller 7 år på onsdag och Izzy, som är äldst, blir 11 i höst. Men gänget är trots sina åldrar pigga och glada. Det är nu det passar och inte om/när någon blir gammal och skruttig.

Så till påsk kommer vår nya lilla familjemedlem hem. En liten Maine Coon-kille från uppfödningen Ruffles.

En liten kille som tog både Johan och mig med storm och som är precis vad vi har sett framför oss om vi någon dag skulle skaffa en MCO.

Sen som en liten anekdot måste jag ju berätta att den första konserten vi var på tillsammans, jag och Johan alltså, var just en Red Hot Chilipepperskonsert. Så att det blev en liten RHCP-kisse var ju bara som menat för oss.

Jag lånar en bild från Ruffles och säger… vi längtar efter att du ska komma hem lilla Otis!

 

Tid… å du hade tid…

Tiden rinner iväg. Jag förstår faktiskt inte alls vart den tar vägen. Mitt senaste inlägg var en vecka efter att Hetfield somnade, och det är snart 5 månader sedan. Något som både känns som i går och som fler år sedan.
Självklart finns hans minne här i väggarna och i våra hjärtan. Aldrig har jag träfat en katt som han.

Men vi går vidare och mycket i mitt liv rullar inte enligt planerade, djupa hjulspår. Det är föränderligt och gör livet intressant, tufft och glädjefyllt. Det är kombinationen som får, i alla fall mig, att utvecklas. Att jag är den människa jag är i dag beror på vad som hände i går, och i förrgår och vad som hände för fem år sedan… Historien och blicken på framtiden skapar mig.

Och tittar vi på historien, eller i alla fall vad som har hänt sedan sist… Så har jag bytt tjänst. Slutat skolan, eller först kanske vi ska säga… klarat studierna med bravur och sedan hoppat av för att lämna tid åt min nya tjänst. Tappat vänner och hittat nya… Ja livet är föränderligt.

Den här sidan kommer också förändras. Min nya jobbroll handlar bland annat om webb, och då måste ju jag själv föregå med gott exempel och ha en levande sida. Så nu kommer en ny strategi utarbetas, en ny layout skapas och ett nytt innehåll sättas…

… men redan om ett par dagar komer jag berätta en spännande liten (med betoning på liten) nyhet… en ny liten fyrbenting är på intågande.

Vi hörs
/Em

Till minne av Hetfield 16/6 2001 – 10/10 2011

 

 Min stora vita kille. Kommer aldrig glömma dig… Minns så väl den dagen du kom hem till oss. Som ett litet yrväder lekte du dig igenom de första veckorna. Somnade mitt i leken, gosade med allt och alla och var bara så charmig som man kan vara som en liten kattunge.

När du bara var ett halvår gammal blev du sjuk första gången och jag var övertygad om att du skulle lämna oss redan då… men vi fick nästan 10 år till tillsammans.

För fem år sedan delades våra vägar och du flyttade med mitt ex. Men ett och ett halvt år senare kom du och Izzy tillbaka till mig och mitt nya liv. Vi fick tre och ett halvt underbara år tillsammans. År som jag inte vill byta ut mot något.

För snart två veckor fick du avsluta ditt varande i den här världen. Ett vackert slut tillsammans med oss alla.

Det är så tomt utan dig, men så fullt med minnen!

 Sov gott min älskade stora vita kille!

 

Uppdateringar… självklart

Så där ja, jag fortsätter min vana trogen att absolut inte uppdatera mer än nödvändigt. Eller ska vi säga så här. Jag har lärt mig att tiden faktiskt inte alltid räcker till. Jobbet tar sin tid och plugget sin. Sen ska man visst försöka vara lite social också… men lite då och då måste jag försöka slänga in ett par inlägg.

Nu har i alla fall halva terminen gått. Två kurser är avklarade, den ena vet jag att jag klarade (och fick ett A på) den andra skrev jag tenta på igår och håller tummarna att jag fixade i alla fall ett E på.

Än så länge känner jag att det faktiskt funkar att kombinera ca 70% jobb och 100% studier. Jag är helt övertygad om att det funkar på grund av två saker. Dels att jag faktiskt pluggar något som jag använder mig av till vardags och dels för att jag är väldigt strukturerad och effektiv. Det är bara att ta de chanser som finns till hemmaplugg om det så är i badet, på toa eller som godnattsaga.

 Jobbet rullar på, mycket ovisshet inför framtiden men samtidigt en chans att börja på något nytt och spännande. Det gäller bara att se saker med rätt glasögon på.

Så här ser det ofta ut hemma hos oss :)

 

Skolstartsnerver

Näst sista helgen innan skolan börjar. Även om det börjar kännas lite nervöst ser jag verkligen fram emot att sätta mig i skolbänken igen, på riktigt! Jag tror jag har jobbat fram en bra plan som gör att jag kommer fixa både skola och jobb. Annars blir det att gå ner ytterligare i arbetstid och hoppas att vi klarar det ekonomiskt.

Jag har redan nu beställt delar av kurslitteraturen för första delkursen för att hinna läsa innan vi kör igång ”på riktigt”. Jag fixade att plugga heltid och jobba heltid förra terminen men det känns ändå inte riktigt som samma sak. Den ena kursen jag läste då var på distans och egentligen jobbade jag bara hårt med den i två-tre veckor. Den andra, praktisk retorik, var det lite mer jobb med. Men jag tror inte att det kommer kunna mäta sig med vad som väntar i höst. Men nu har jag verkligen bestämt mig att jobba för det här och se till att jag får en examen som bevisar vad jag verkligen kan! Och med det som mål känns det otroligt spännande att se vad det här leder till.

Nu är det snart dags att ge sig ut i regnvädret för att gå på en ”gatukonstpromenad” som jag fick i present av min älskade make när vi gifte oss. Återkommer med rapport om hur den var.
/Em

Ett år… det går så fort

 Ett år… ett helt år har nu gått sen jag blev fru Hesselgren. Fröken Snellman är nu ett minne blott. Eller, nja det kanske var att ta i men jag måste säga att året som fru har blivit precis så självklart och enkelt som jag förväntade mig. Sen har jag ju jordens underbaraste make också :)

Nu har vi precis kommit hem från vårt första bröllopsdagsfirande. Ett dygn med god mat, skärgård och massor av tid tillsammans ute på Sandhamn. Kvällen fortsätter med bubbel, ännu mer god mat och så vår favoritfilm; The Darjeeling Limited. Kan det bli bättre?

Min plan på att komma igång med den här bloggen ordentligt för ett år sedan har tyvärr inte gått enligt planerna. Men nu är det ett nytt år och jag ska verkligen försöka hålla sidan uppdaterad med både personliga funderingar och kanske även en del jobb- och plugg-relaterat. Jag börjar det hela med en snabbspolning genom mitt liv det senaste året.

Em:s första år som Fru Heselgren (i korthet):

15 aug 2010 – Jag och min älskade Johan gifter oss på Kristinehovs Malmgård på Södermalm.
16 aug 2010 – Vi tar våra resväskor och beger oss till Arlanda för resa till Prag där vår första vecka som gifta tillbringas. God öl, mycket mat, massor att se och lyx att bara vara tillsammans.
Hösten 2010 – Jag kommer på, med lite hjälp från min dåvarande chef, att jag vill börja plugga igen men inser att mina betyg inte räcker till. Skriver därför högskoleprovet för första gången. Blir, ironiskt nog, besviken över 1,5.
Vintern 2010 – Den kallaste, snöigaste och längsta vintern på säkert 75 år. Minus 20 var standard, snödjupet 50 cm inne i stan och familjens julbesökare från Australien fick, liksom vi, uppleva hur det kändes att vakna till plus 2,1 grader…inne i huset.
Feb 2011 – Väljer att lämna Ragdollklubbens styrelse och övriga uppdrag efter drygt åtta år. Med mina studieplaner känner jag att platsen fylls bättre av någon annan.
Våren 2011  –Jag passar på att anmäla mig till ett par kurser på universitetet och några distanskurser. Väljer att läsa Kreativt idéskapande på distans (urusel kurs, men det är ett annat inlägg) och praktisk retorik, dagtid, (mycket nyttig kurs). Inser efter ett tag att jag pluggar 100% och jobbar 100%, men det funkar och jag får B (näst högsta betyg) i båda kurserna.
Lite senare på våren 2011 – Min make kommer igång med fotbollen igen. Vilket (tillsammans med ett par andra saker) leder till att han redan i mars har frikort inom sjukvården. Men, jag måste försvara honom lite, han har faktiskt inte själv vållat alla skador.
Apr/maj 2011 – Vi känner för att ta lite ledigt och åker till Berlin för fem dagars storstadssemester. Massor av intressanta sevärdigheter så som; muren (självklart), east side gallery, Judiska museet, DDR-museet, olympiastadion (med match mellan Herta Berlin och 1860 München), öl i mängder, solstolar på strand mitt inne i stan och mycket mer.
Sommaren 2011 – Köper Gröna Kortet och kommer in på Grönalunds alla konserter. Ser väldigt mycket, som tex; Flogging Molly, Alice Cooper, Kalle Bah, Dia Psalma, Broken Door och Pernilla Andersson.
Ännu mer sommaren 2011 – Vi har tre veckor semester tillsammans som vi tillbringar hemma i stan med fantastiskt väder, härliga upplevelser och mycket tid tillsammans, (och självklart en massa kattgos).
Hösten 2011  – Nu börjar faktiskt hösten komma, tyvärr. Men med den innebär det att jag ska starta mitt nya liv. Mitt nya liv som heltidsstuderande (och deltidsarbetande) inom reklam och pr. Jag hoppas att den här utbildningen ska ge mig en mer teoretisk grund och öppna upp för nya utmaningar i framtiden. Väldigt spännande!

Så nu vet ni vad som har hänt här… och jag lovar, att försöka, bli mycket bättre på att uppdatera.
Ta hand om er alla 

Em = Fru Hesselgren

 

 

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén